Lilian Lindblad Domec: Skrattet och skärpan

Don't miss this artist! Lilian Lindblad Domec was a painter, filmmaker, illustrator and activist with wit and precision Exhibition text: Like many of her female contemporaries, the artist Lilian Lindblad Domec (1922–2017) has largely slipped under the radar. But through both her life and her work she has important things to convey about the meaning and predicaments of art. Rather than trying to create her persona as an artist, her long life was characterised by curiosity, boundlessness and pleasure. She was sharp and funny, had a strong commitment to society, she rarely conformed, and she made creativity her life. She studied at the Royal Swedish Academy of Fine Arts between 1943 and 1949 and made a living by drawing press illustrations, among others for the Swedish daily Aftonbladet, and the magazine Femina. She had several assignments for the Swedish Educational Broadcasting Company where she drew and animated clips in a number of productions. Otherwise, she remained unfaithful to all genres and continuously reassessed her many ways of expression. From the mid 1960s onwards, she became a part of Swedish experimental film and made several short films, first through her own production company Victoriafilm and later through the legendary Filmverkstan (the Film Workshop) which started in 1973 with the intention of allowing new talent, who lacked the resources, an opportunity to film. For 27 years, Filmverkstan became Lilian’s place of work, where she met colleagues with whom she could establish a professional community. She was attracted by a medium that was less concerned about technique, that managed just fine without professional actors and remained open to new ways of exploring reality. … Swedish: Konstnären Lilian Lindblad Domec (1922–2017) har likt många av hennes kvinnliga generationskamrater passerat utanför radarn. Med både sitt liv och sina verk har hon dock mycket att förmedla om konstens villkor och mening. Snarare än att sträva efter att skapa sig själv som konstnär drevs hon under hela sitt långa liv av nyfikenhet, gränslöshet och lust. Hon var skarp och rolig, hade ett starkt samhällsengagemang, anpassade sig sällan och gjorde skapandet till sitt liv. Hon studerade vid Kungliga konsthögskolan under åren 1943–1949 och försörjde sig därefter genom att teckna och illustrera för pressen i bl a Aftonbladet och Femina. Hon fick senare flera uppdrag för Utbildningsradion och tecknade och animerade inslag i ett antal produktioner. Annars var hon alla genrer otrogen och omprövade ständigt sina många uttrycksmedel. Från mitten av 1960-talet blev hon en del av svensk experimentfilm och gjorde en rad kortfilmer. Först genom det egna produktionsbolaget Victoriafilm och senare genom den legendariska Filmverkstan som startades 1973 med avsikt att erbjuda nya förmågor som saknade egna resurser möjlighet att filma.  Under 27 år utgjorde Filmverkstan en arbetsplats för Lilian där hon träffade kollegor med vilka hon kunde upprätta en professionell gemenskap. Hon lockades av ett medium som bekymrade sig mindre om tekniken och klarade sig bra utan professionella skådespelare och som stod öppet för nya sätt att gripa sig an verkligheten. Lilian utvecklade tidigt sitt sinne för teater och storartade äventyr och hon var en fantastisk berättare av sagor och drömmar, ur det egna livet eller ur den skattkammare som historien gett oss. Hon ville också skapa berättelser om hur livet borde vara. Stadens aggressivitet mot barn upprörde henne. Inom henne växte berättelsen om barnen som de sanna aktivisterna. Lilian delade länge sin vardag mellan Frankrike och Sverige. I makens hus i Marnay fanns den stora familjegruppen, plats för upptåg och firande av musik och vänskap, utrymme för amatörteater med Lilians dekor och rekvisita. Tecknade figurer blandas med dockor och levande skådespelare, eviga myter och nutida samhällskritik samspelar.