A beautiful and comprehensive monograph on Swedish artist Pär Andersson, published in conjunction with the retrospective exhibition at the Royal Academy of Fine Arts in Stockholm.
In Swedish only.
From the publisher:
Pär Andersson carried out a large number of public commissions, including work in 40 churches, and many of his images are still seen today by a broad public. Despite this, he remains relatively unknown. Few know who he was or what else he did. Andersson’s innovative artistry is unique and deserves recognition.
Pär Andersson grew up in Skellefteå and began studying at Konstfack in 1944 at the age of 17, with brushes in one hand and the Bible in the other. During his years at Konstfack, he met Tesse, with whom he shared a strong and loving relationship for the rest of his life.
In 1948, he was awarded Konstfack’s major scholarship for studies with André Lhote in Paris. In 1951, he was accepted into the Royal Academy of Fine Arts, where his interest in art and architecture deepened under the guidance of Olle Nyman. Erik Lundberg gave him his first commission, and collaborations with architects came to shape much of his artistic career.
He worked primarily with public commissions. Already in Boliden Church, his sure sense of the relationship between space and painting is evident. He collaborated with, among others, Peter Celsing, Ove Hidemark, and Sven Ivar Lind, and became a member of the Royal Academy. Through his interest in developing Christian imagery, he received many commissions from the Church of Sweden and worked in around 40 churches across the country. He is often described as a renewer of church art. The commission he was most proud of was the stained-glass windows he created for Visby Cathedral.
In the early 1980s, Andersson’s leaf motifs appeared on milk cartons, and for a while, his art was present in every household.
Greenery was a recurring motif in his work. When he built a studio at home in Ålsten, the view changed from a muddy slope to lush vegetation. For Andersson, who was seeking new Christian imagery, the power of nature’s growth became a revelation and a confirmation of creation. This experience stayed with him throughout his work, and greenery became his signature.
He said in an interview: "It’s the light in the garden—one of the finest things in creation—that one wants to make visible. How the light touches the leaves. How the leaf shadows form. The endless variations of light in a garden. I don’t agitate (exaggerate or dramatize) in my images. But I try to bring out values in nature. To highlight what we must protect. What is beautiful."
---
Swedish:
Pär Andersson utförde en stor mängd offentliga uppdrag, varav 40 kyrkor, och många av hans bilder ses än idag av en bred allmänhet. Trots det är han relativt okänd. Få vet vem han var och vad mer han gjorde. Anderssons innovativa konstnärskap är unikt och förtjänar att uppmärksammas.
Pär Andersson växte upp i Skellefteå och började 1944 som 17-åring på Konstfack, med penslarna i ena handen och bibeln i den andra. Under konstfacksåren träffade han Tesse, som han levde med livet ut.
1948 fick han Konstfacks stora stipendium för studier hos André Lhote i Paris. 1951 antogs han vid Konstakademien där hans intresse för konst och arkitektur fördjupades under Olle Nymans ledning. Erik Lundberg gav honom hans första uppdrag, och samarbeten med arkitekter kom att prägla mycket av hans konstnärliga arbete.
Han arbetade framför allt med offentliga uppdrag. Redan i Bolidens kyrka uttrycks hans säkra känsla för relationen rum och måleri. Han samarbetade med bland andra Peter Celsing, Ove Hidemark och Sven Ivar Lind och blev ledamot av Konstakademien. Genom sitt intresse för kristna bilder fick han många uppdrag för Svenska kyrkan och var verksam i ett 40-tal kyrkor över landet. Han beskrivs ofta som en förnyare av kyrkokonsten. Det uppdrag han var mest stolt över var glasfönstren i Visby domkyrka.
I början av 80-talet pryddes mjölkförpackningar av Anderssons lövverk, och hans konst fanns därför ett tag i var mans hem.
Grönskan var ett motiv han ständigt återkom till. När han byggde en ateljé hemma i Ålsten förändrades utsikten från en lerig backe till grönskande växtlighet. För Andersson, som sökte nya kristna bilder, blev naturens växtkraft en uppenbarelse och bekräftelse på skapelsen. Upplevelsen följde honom genom alla hans uppdrag, och grönskan blev hans signum.
Han sa själv i en intervju, att "Det är ljuset i trädgården, något av det finaste i skapelsen, man vill medvetandegöra. Hur ljuset tar löven. Hur lövskuggorna formar sig. De oändliga växlingarna av ljus i en trädgård. Jag agiterar (upphetsar eller överdriver) inte i mina bilder. Men jag försöker ta fram värden i naturen. Visa på det vi måste försvara. Det som är fint.”